Det hade gått några år sedan mitt första besök. Jag hade tappat kontakten med min vän som jag bodde hos då. Lite synd, men det är sådant som händer. Andra dagen går jag ut från mitt guesthouse, som jag för övrigt fått rekommenderat från en annan vän, boende i Bangkok. Plåtar, går runt, tar det lugnt, tills det börjar knorra lite i magen. Dags för lunch. Slår en blick över på andra sidan gatan. Tycker mig plötsligt se en välbekant kalufts. Visst är det så, det är Mikael, som jag bodde hos under mitt första besök och som jag inte pratat med på två år. Vi äter lunch och bestämmer oss för att ses senare på kvällen. Vid midnatt rullar de nästan bokstavligen in gatorna i Sai Gon och vi rullar hemåt. Det visar sig att vi ska åt samma håll. När vi kommer fram och jag visar Mikael var jag bor, börjar han skratta. Det visar sig att han bor i porten bredvid, i ett annat guesthouse. Och att han även känner min vän i Bangkok. Vi bestämmer oss för att hålla kontakten igen. Vilket varar i ungefär ett halvår. Men det är ju tydligen bara att dra iväg igen, sätta sig ner på någon servering, så dyker han väl så småningom upp igen.T
