Det regnar fortfarande. Och för en gångs skull gör det mig inget. I stället följer mig lugnet från gårdagen.Vilket känns skönt. Att bara pausa. Inte göra något speciellt. Funderar på livets upp och nedgångar. Skulle helst vilja slippa dem. I alla fall nedgångarna, de gånger man bara vill krypa under täcket och sova tills allting blir bättre. Samtidigt, när det går bra, då är man kung. Då leker livet och man undrar om man egentligen får lov att ha det så bra. Skulle jag vilja byta? Mot en jämngrå massa med varken upp eller nedgång? Där livet i princip bara går sin gilla gång, utan att det händer något speciellt överhuvudtaget? Förmodligen inte. Då hade man nog längtat tillbaka. Så det är väl bara att inse, det är så här det ska vara. Vilket egentligen inte är så tokigt, när man tänker efter.
T
