Beachbum

Beachhandboll på Fria Bad. Passar perfekt för en beachbum som jag. Behöver inte säga så mycket mer utan låter bilderna tala... 

T

Sjung om fru Svenssons lyckliga karl...

Då har det gått hela varvet runt. Ungefär. Ett år sedan jag trevande började ett försök med lite mer personliga bilder på hemmaplan. Gått i vågor. Upp och ned. Bra eller dåligt? Vet jag inte riktigt ännu. Har lärt mig en del, tycker jag. Av mig själv eller genom kommentarer på mina bilder. Annars, tja Shorter of breath and one day closer to death. Every year is getting shorter, som Pink Floyd sjunger. Kanske även borde ta och hålla det i bakhuvudet. Det har ju gått några år sedan man själv hade den vita mössan på huvudet och sprang ut från terrasstrapporna. Velade mellan XPanen och den nya digitalen, men beslöt mig till slut för digitalt och autofokus. Inbillar mig att det går lite snabbare. Även om det är tråkigare. Fast huvudsaken är kanske att man plåtar. Också fått någorlunda ordning på bandaren, som blivit en ny leksak. Dock känns det som om man sitter med båda tummarna mitt i handen när man ska klippa och klistra. Icke desto mindre, jävligt kul är det. Sjung om fru Svenssons lyckliga karl, låt honom plöja i ungdomens fåror. Fem gamla hjärtan i sprit har jag och en ljus elefant i dess spår...

T

text av Povel Ramel