Ett möte med en helt annan värld. Så mycket mer annorlunda än jag tidigare varit med om. Tidiga morgnar när familjerna knappt hade vaknat irrade jag omkring i gränderna och längs gatorna i denna stad. Undrade vem som tittade mest, de eller jag. Mitt på dagen var hettan näst intill outhärdlig, då drog jag mig tillbaka till huset där jag var gäst. Framåt eftermiddagen, när hettan lagt sig och det gyllene ljuset började titta fram, tog jag mig tillbaka till centrum. Hittade "min" motorcykelchaufför, som troget stod och väntade i samma gathörn varje dag. Log, hoppade upp där bak, klappade honom på axeln som ett tecken på att jag var klar, sedan gav vi oss iväg. Vi sa inte så mycket. Det behövdes inte, han visste vad jag ville ha och mer eller mindre guidade runt mig till miljöer som jag aldrig själv hade hittat. Lösryckta rutor ur filmer som Älskaren och Den Stillsamme Amerikanen, flimrade förbi. Vi körde i en timme eller två, och det blev ungefär lika många rullar film. 6x6. Tolv rutor. Som ett stillsamt meditativt fotograferande. Efteråt blev jag alltid avsläppt på samma plats. Där väntade i regel min vän, eller en kall öl, ibland båda. Det blev till en ritual, som för ett tag blev min vardag, innan det var dags att återvända till verkligheten och ett vinterkallt Sverige igen.
T
